daniellelagerstedt

Att ha diabetes var ingenting jag valde själv. Diabetes typ 1, som jag har, är inget jag kan kontrollera att jag fick. Men nu har jag det, och det kommer aldrig att försvinna. Jag har försökt att sköta mig sedan skolan började, jag vet att det bara är tre veckor, och jag borde ha skött mig i tre år. Men så "länge" som jag skött mig nu, och samtidigt hållt humöret uppe samt hoppet, har jag aldrig gjort förut. Jag känner inte att jag vill ge upp heller.

 

2 veckor sedan skulle jag sagt att jag hellre skulle valt att fortsätta ha högt hela tiden, slippa oroa mig för lågt blodsocker och ta spruta och hålla koll hela tiden. Men nu vill jag fortsätta att sköta mig, det är kul när det går bra och jag märker att jag blir piggare och gladare. Det kanske finns hopp ändå. Men jag har haft hopp om min diabetes tidigare, och det har alltid slutat med att jag slutat sköta mig. Hur länge kommer jag klara mig den här gången, kommer jag fortsätta såhär resten av livet? Hur ska jag orka det...